Alexandra

Efter många mil i benen, mycket shopping, Kensington Gardens, trevlig middag med M, Starbucksfikor, röda bussar, Notting Hill, Covent Garden och South Bank är min kärlek till London är fortfarande lika stor, om inte ännu större. Det känns som att komma hem varje gång man rullar in på Liverpool St eller Victoria Station. Jag kan fortfarande inte, efter alla dessa år, tröttna på allt staden har att erbjuda, den blir bara bättre och bättre för varje gång. Jag vet att man framstår som dum i huvudet, "hur kan man vara kär i en stad?", men jag får gåshud och en pirrande känsla i hela kroppen när jag tänker på London. Stadspulsen är to die for, en vacker dag flyttar jag tillbaka. Det bara är så. 

London innan jul, det bästa som finns. Lovar! Ett litet smakprov av vad staden hade att erbjuda i år. Fint, finare, finast. Vill åka tillbaka nu nu nu.

Några timmar på hemmaplan i fredags och lyckan var (är fortfarande) total. Har saknat det så himla mycket. Känns så skönt att komma tillbaka, njuta, få en bekräftelse på att allt står kvar som jag lämnade det och att jag precis när som helst kan komma tillbaka och uppleva det igen. Det var dock en konstig känsla, på ett bra sätt, att vandra omkring på samma gamla gator som för ett år sedan, vi har ett förflutet tillsammans. Ljuset i Notting Hill, magiskt vackert. Går inte att beskriva med ord och det fastnar inte riktigt på bild. Att se solen gå upp över London och känna hur hela staden vaknar till liv kan vara något av det finaste som finns.

Har varit lat och mest fotat med iPhonen. Känner inget som heslt behov av att springa omkring med kameran i högsta hugg och fota längre. Packade upp allt inatt, gick och la mig framåt 04:00-tiden, är helt completely dead idag. Har snittat på 4 timmars sömn hela veckan, mår som jag förtjänar nu, haha. Kroppen säger ifrån och protesterar, smällar man får ta. Har haft en himla fin vecka och några grymma dagar i London!

ÄNTLIGEN. Idag är det exakt 6 månader sedan jag flyttade hem från London. Ska bli så underbart att ikväll få komma tillbaka till staden som var (är) mitt andra hem. Ser fram emot några mysiga dagar! Shopping, Starbucks, Notting Hill... Åhh. Flyger vid 18:15 och håller tummarna för att strejken på flygplatsen inte är så illa som de gick ut med igår. Det första Linus sa till mig när vi möttes på bussen imorse var "det ser mörkt ut, haha". Glädjedödare! Ska packa klart det sista nu och äta. Spricker snart av längtan. HEJ VÄRLDENS FINASTE STAD!

12 timmars sömn och jag önskar att jag kunde säga att jag känner mig som en människa igen, men icke. Vaknade med världens huvudvärk plus nack- och ryggont (jag börjar bli gammal). Sitter forfarande i min rosa fleecepyjamas och myser. Fy tusan vad skönt det är att vara helt ledig och helt pluggfri. Man kan göra allt som man har velat göra de senaste veckorna, men inte hunnit med, med gott samvete. Nyss kikat på Notting Hill. Världens bästa film alltså. Blir så senimental när jag tittar på den, goosebumps över hela kroppen. Mina gator, mitt Coronet, mitt Portobello, mitt Notting Hill, mitt London.

Lite Londonlängtan så här på onsdagsmorgonen. Snart så, snart får jag andas in Londonluften igen. Den här gången längtar jag på ett helt annat sätt än vad jag har gjort tidigare år. Ska bli helt fantastiskt att åka tillbaka till staden som var mitt hem under 9 månader. Inga krav, inga måsten. Ska bara flyta omkring och njuta av pulsen, dricka Starbuckskaffe och spatsera runt på alla mysiga gator. Drömma mig tillbaka, minnas, njuta. Tröttnar aldrig. Det ska bli så fint att få pussa på min favoritstad igen.

Idag, den 5:e september, är det ett år sedan jag tog min enkelbiljett och vinkade hejdå till mamma och pappa på Landvetter. Tänk om jag då skulle ha vetat att jag hade mitt livs roligaste år framför mig. Wow, jag är så glad att jag har varit med om det här. Bästa beslutet ever.

Det har hänt så himla mycket det senaste året. Det är inte samma Alexandra som sitter här och skriver som för 12 månader sedan. För precis ett år sedan hade jag bara en sak i huvudet: London. Jag var förväntansfull och nervös, det var ett stort steg att flytta utomlands. Att säga hejdå till familj och vänner, lämna det trygga boet och ta steget ut i det okända. Bo inneboende hos en familj, prata engelska hela dagarna, bygga upp en ny vänskapskrets. Börja om från noll. Men samtidigt var det precis vad jag ville. Jag är så glad att jag tog tag i min dröm och gjorde den till verklighet. London, en stad full av äventyr och möjligheter. Världens bästa stad. 

Jag åkte iväg som en osäker 19-åring och kom hem som en självständig person med ett större självförtroende, bättre självkänsla, och framför allt, som en tryggare person. Jag kan faktiskt sitta här och skriva en hel lista på saker som jag har blivit bättre på/sidor jag har utvecklat under det senaste året. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Med mig hem i bagaget har jag även fantastiska vänner, minnen för livet och en upplevelse utan dess like.

Det jobbigaste med utlandsvistelsen var helt klart att åka hem. Sista dagen i London spelas upp på repeat i mitt huvud, varje dag. Att packa ihop sitt liv, alla avsked, sista promenaden i parken, sista taxiresan, gå in på Heathrow med en enkelbiljett i handen... Att komma hem till Sverige, där allt ser precis likadant ut som när man lämnade det och där människor står kvar och stampar på samma plats som för ett år sedan, kändes mindre kul. Att komma hem utan att egentligen veta vilka som fortfarande räknas som sina "riktiga" vänner och inse att man faktiskt har vuxit ifrån en del. Att komma hem till två boenden, skilda föräldrar och nya familjekonstellationer var minst sagt en udda upplevelse. Men jag har haft en väldigt rolig sommar. Kanske var det precis det här som behövde ske.

Jag har fortfarande bara en sak i huvudet: London. När ses vi igen? 

Notting Hill ♥

SAKNAR.

Jag har gjort ett medvetet val och inte skrivit så mycket om London i bloggen under den senaste tiden, jag inte vill trötta ut er med långa texter och bilder i mängder. Men den största orsaken är egentligen att jag inte kan hantera saknaden och längtan tillbaka. Jag visste att jag skulle sakna London, massor, men inte riktigt så här mycket. Vissa dagar är det riktigt jobbigt, idag är en sådan dag. Det tog många, många veckor innan jag vågade kika igenom arkivet på bloggen och bläddra bland alla tusentals foton som jag har tagit, jag var livrädd för att bryta ihop. Jag har kommit på mig själv att jag omedvetet sitter och tänker på London flera gånger per dag. Jag tänker tillbaka på den fina tiden som har varit, alla minnen, alla nya vänner, alla galna påhitt i min favoritstad. Jag är så otroligt tacksam för det bästa året i mitt liv.

Idag är det hemresa som gäller. Har haft en fantastisk sista helg i London! Kl 16.00 hämtar en taxi upp mig och kör mig till Heathrow. Jag vill verkligen inte lämna London, men jag lämnar allt när det är som bäst. Lyfter vid 18.45 och landar på Landvetter strax innan kl 22. 

Mellanlandar några dagar på Västkusten och hänger lite med släkten. På onsdag tar min minsta kusin studenten och det ska självklart firas! Bor hemma hos min fina mormor och har därför inte tillgång till internet. Kommer troligtvis hem på torsdag (och då har förhoppningsvis en välkommen-hem-present, till mig själv från mig själv, hunnit komma - spännande!). Vi hörs då!




(Föresten, håller på och byter mobiloperatör, så det kanske inte går att nå mig)

Att börja dagen efter 3,5 timmes sömn med frukost utomhus i strålande solsken är guld värt, särskilt om det är tillsammans med ens bästa vän. Har hängt här i Notting Hill idag och njutit för fulla muggar (hann även med lite sista-minuten-shopping när Siri drog iväg till jobbet). Känner mig ganska så tom just nu, varken orkar eller vill skriva om någonting. Kan meddela att det är ett känslomässigt kaos inombords. Kan inte förstå att jag ska åka hem IMORGON. Hur kunde 9 månader gå så fort? Nu ska jag packa klart.