Alexandra

I helgen arbetade jag mitt värsta arbetspass, någonsin. Det var så illa att jag ville sätta mig ner och gråta, skrika, slå, sjukskriva mig och gå hem. Men, man går alltid hem och är tusen gånger starkare än när man gick dit. Att växa i sin yrkesroll är en häftig känsla. Hur jobbigt det än kan kännas ibland så går det inte att bortse från att det är en fascinerande och häftig utmaning att arbeta direkt med människor.

Den här veckan är jag sambo med en hantverkare. Han målar om och fixar här, tror det kommer att bli riktigt bra. Skönt att få det klart och kunna börja inreda på riktigt. Jag sitter i köket och försöker att inte vara i vägen, han målar för fullt. Känner mig lite malplacerad i mitt egna hem, märklig känsla.

Men det här med tavlor hörrni, googlar runt på det nu, hur svårt är det inte? Jag har självfallet haft tavlor i de tidigare lägenheterna också, men plötsligt har jag en helt annan väggyta och plats för massor av fint. Jag tycker om lägenheter som speglar personen som bor där, att komma hem till någon som bara har IKEA-konst på väggarna känns tråkigt (älskar dock IKEA förövrigt). Jag vill ha något som är jag, mig. Tänk att något som borde vara enkelt är så svårt. 

Idag har jag lämnat in den sista tentan i socialrätten och är nu klar med samtliga obligatoriska moment för den här terminen i båda kurserna. Den frihetskänsla jag känner nu är inte av denna värld, s å   h i m l a   s k ö n t. Nu är det visserligen inte säkert att jag har klarat tentajäveln, men den sorgen den dagen. Äntligen kan jag gå till jobbet, jobba och gå hem och vara ledig. Helt ledig. Göra vad jag vill. Tid till vänner, familj, träning - mig. Att ha en 175%-sysselgrad, vilket jag har haft sen augusti, är inget som jag rekommenderar till någon, ever. Jag är glad att jobbet har utgjort den största procentgraden, annars skulle jag aldrig ha orkat. Det går, men det går ändå inte. Det är inte värt att stressa för att få ihop livspusslet, aldrig någonsin. 

Nu ska jag sätta mig och uppdatera mitt CV, skriva ett personligt brev och söka en tjänst som jag riktigt, riktigt gärna skulle vilja ha. Det är värt ett försök och idag känns som en bra dag att söka jobb :) Sen är är det dags för jobb. 

Igår när jag kom till jobbet hade bästa kollegan dukat upp och förberett fika, att en sån liten sak kan betyda så mycket vid rätt tillfället. Att komma till jobbet är lite som terapi. Har man haft en dålig dag vänder det oftast, man får prata av sig, skratta, glömma sina privata problem och fokusera på andra människor. Vi är ändå rätt så lyckligt lottade, trots allt. Det finns dem som har det värre.

Idag har jag jobbat dag och spenderat dagen med en av våra grabbar. Att kunna ge någon rätt verktyg till att växa och våga ta steget är det bästa med mitt jobb. Ibland lyckas man, ibland lyckas man inte. Idag lyckades jag, med bravur. Flera gånger om. Jag var så stolt, inte över mig själv, utan över honom. Idag var han världsbäst och övervann hindren i sin autistiska värld. Det här kommer jag att leva på länge.

I onsdags kickade mitt vikariat igång. SÅ JÄVLA SKÖNT. Ni anar inte hur glad jag är över det här, att jag ens har fått det är ett under. Long story, men det är lite av once in a lifetime moment. Att jobba kommunalt är många gånger frustrerande, utan tillräckligt många LAS-dagar och under-/sjuksköterskeutb. i bagaget är det svårt att ta sig fram. Men jag har gjort det, om och om igen, jobbat mot oddsen från dag 1. Är man villig att satsa så får man förr eller senare utbetalning, under onsdagens personalmöte kände jag mig löjligt nöjd. Vi kände oss löjligt nöjda, toppskiktet av vikarieligan har gjort det igen. 

 

De senaste 10 dagarna har varit otroligt intensiva. Så, idag har jag haft en hel dag off - inget inplanerat, inget jobb, inget plugg. Så välbehövligt. Jag trivs så otroligt bra i min nya lägenhet, jag har fortfarande lite svårt att förstå att den här är min, bara min. Jag har kommit på mig själv med att tänka "det här kommer jag att sakna när jag flyttar". Men jag ska inte flytta, jag tänker inte röra mig ur fläcken. 

Under årets första dagar har jag inte haft en lugn stund. Flytten tog musten ur mig, innan - under - efter, det är så himla mycket mer att göra än vad man tror, det är liksom inte "bara att flytta". Förra veckan jobbade jag lite för mycket och sov borta/på jobbet 4 nätter = dålig sömn. I lördags när jag kom hem kände jag att "om jag inte får sova själv, ostört och hur länge jag vill så dör jag". Jag har hunnit checka av en tenta och skjutit upp en annan. Mellan varven har jag försökt vara social och träffa fina människor. 

Nu har jag "bara" en sak kvar att göra: skriva socialrättstentan denna vecka. Sen är det slut, färdigpluggat för ett tag åtminstone. På onsdag hoppar jag på mitt fasta schema och kan för första gången på riktigt länge planera min tid längre fram än en dag. SÅ OTROLIGT SKÖNT. 

Tenta 1 av 2 är avklarad, one to go. 

 

 

Nyinflyttad. Känns fantastiskt bra! Allt gick snabbt och smidigt igår, ett gäng starka grabbar och ett bra samarbete. Jag har verkligen älskat alla mina tidigare lägenheter, alla har varit väldigt olika men charmiga på sitt sätt. Det här är dock något helt annat. Den glädje, lättnad och rofylldhet jag känner äver att ha flyttat in här är obeskrivlig. Framtiden känns plötsligt trygg. Den här är min, bara min, hur länge jag vill. Jag stormtrivs redan och har sovit som en prinsessa inatt. Allt känns lite för bra för att vara sant. Jag ska låta allt ta sin tid, inte stressa med att komma i ordning och inreda, men jag har redan nu en känsla som säger att det här kommer bli riktigt bra - ett riktigt hem ♥ 

2014. Hej! Nyår spenderade jag på mitt älskade jobb tillsammans med bästa Sebbe. Vikarieligan håller toppklass just nu. Trerätters, firande och skumpa. Jag kan ha världens bästa jobb! Att man kan älska något så mycket känns fortfarande lite för bra för att vara sant. Att fira nyår där kändes helrätt, det fanns inte en enda tvekan om att gå in och täcka upp. Fenomenalt bra kväll och natt! Jobbade sedan vidare med mina grabbar på andra stället under nyårsdagen. 

Mitt liv är just nu nedpackat i lådor. Eftersom jag är en människa som vill ha ordning och kontroll över saker och ting tycker jag att det här är så, så jobbigt. Men, idag har jag fått tillträde till min nya lägenhet och imorgon går flytten. Efter 2,5 års letande efter en lägenhet har jag äntligen kammat hem högsta vinsten - ett förstahandskontrakt. Det här blev klart i oktober, så jag har vetat om det ett bra tag. Längtat och längtat. Idag när jag klev in i den kändes allt så jäkla rätt! Den kändes både större, finare och fräschare mot vad jag mindes. Att hyresvärden sedan lite spontant klämmer ur sig, "äsch, va tusan, vill du ha det omtapetserat och målat? Vi fixar det!" kändes som grädde på moset. Underbart!

Åkte till jobbet med ett leende på läpparna och kände att det blir svårt att toppa den här dagen ytterligare. Träffar min chef och får då reda på att jag har fått ena schemaraden på mitt älskade jobb!! Ett fast schema den kommande tiden på stället man trivs allra bäst på, kan det bli bättre? Chanserna inför den kommande tiden (rent arbetsmässigt kommer stora förändringar att ske, förändringar som vi inte kan påverka whatsoever) ser plötsligt mycket, mycket ljusare ut. Lycka! Tom och jag har redan börjat planera... Haha. Nu jävlar ska vi kämpa för att göra verklighet av det här. Nu kör vi! 

2 januari = en sjuhelsike bra dag!