Alexandra

Varje höst känner jag alltid för förändring, allt från smått till stort. I år känns behovet extra stort, av någon anledning. Så stort att jag och Maria satt på EH tidigare idag och skrev listor, haha. Ja ni hör ju. Kände oss som 10 igen, inte alls som 22 respektive 29 år. Att förnya garderoben, färga håret och ta tag i träningen är ständigt akutella punkter som ska tas tag i och genomföras, men i höst ligger dock fokus på något helt annat. Livet är så mycket mer än ytliga ting.

Idag har varit en riktigt bra tisdag. Några jobbtimmar imorse, halvdag på universitetet och en eftermiddag tillsammans med min fina älskade vän sedan 15 år tillbaka, Ida. Löningstisdag för oss kommunalt anställda, mannen är tillbaka i stan efter en sommar på hemmaplan och jag tror att jag under dagens träningspass fick ordning på alla tankar och nu har fattat ett beslut angående hösten. Förhoppningsvis kommer det lösa sig både jobb- och pluggmässigt, med en stor portion vilja och jäklar anamma ska det gå. Det kan bli en kämpig men fin hösttermin. Man måste våga chansa och bara lyssna på sig själv i slutändan, det är det enda som räknas. Skita i vad alla anser och tror är bäst och gå sin egen väg. Alla gånger. 

HERRE GUD vad tiden springer iväg. På gott och på ont. Jag vandar runt på universitetet, precis som vanligt. Inget konstigt alls. Psykologin (c-nivå) har dragit igång med dunder och brak, fullt ös medvetslös. Ett grupparbete, en 45 min-presentation och en individuell uppgift ska in om några dagar. Men just nu är det många tankar som snurrar i huvudet angående hösten och den kommande tiden. Många beslut och alternativ. Vi får se vad som händer och sker. 

Jag saknar att jobba! Har arbetat ett pass denna vecka, en kväll-natt-morgon, och jag håller på att gå i taket av rastlöshet. Saknar det så in i norden! Vi hade dock personalmöte i onsdags, att få träffa chefer, kollegor, vänner och känna sig delaktig i verksamheten är guld värt. Att få höra att man är uppskattad, omtyckt och gör ett bra arbete resulterar i en riktig egoboost, varenda gång. 

I helgen ska jag lämna stan och förflytta mig till Västkusten. Umgås med familj, vänner och släkt. Bara komma bort och träffa dem man tycker bäst om. Underbart!

Sommarschemat är kastat, imorgon befinner jag mig på universitetet igen. Det känns som om det var igår jag checkade in på jobbet och spenderade hela midsommar där tillsammans med min kollega Tom. Sommaren har varit riktigt, riktigt bra. På alla sätt och vis. Långa jobbdagar, fina vänner, roliga utekvällar, en underbar tripp till Edinburgh, ett par vändor till Sthlm, sol och bad. Känns dumt att klaga. Imorgon: back to reality. Jag jublar inte av lycka och glädje, men någon ångest finns å andra sidan inte heller. Skönt!

Imorse uppriktigt frös jag när jag cyklade till jobbet, mitten på augusti och jag önskade nästam att jag hade både mössa och vantar. Kan hända att jag är lite frusen, men jag mötte x antal påpälsade cykliser längs vägen. Höst?Jobbade fram till lunch och sen har jag gjort absolut i n g e n t i n g. Sovit och ätit, massor. Tränat lite. Kroppen strejkar. Väcktes av min gulliga kollega som ringde, "nu fan ska vi se till att fixa hösten, imorgon planerar vi". Vi kommer inte få jobba tillsammans, men vi är ändå ett team. Vi alla är ett team. Jag skulle kunna jobba där till den dag jag dör. Imorse möttes jag av öppna armar och en glad tjej som gav mig en bamsekram (vilket jag iofs får varje dag vi ses), "heeej gumman, jag har faktiskt saknat dig!". Observera att jag bara varit ledig två dagar. Finaste. 

Sommaren börjar, enligt jobb- och psykologistudiernas schema, ta slut. 10 dagar kvar och sen återgår allt till "normalt" igen. Om man nu kan kalla det normalt är väl dock en definititionsfråga av rang och förhoppningsvis biter sig sommaren kvar ett bra tag till. En bra sensommar med varma och vackra kvällar, deal?

Jag har så mycket jag vill berätta, det händer så himla mycket varje dag, men att sammanfatta saker och ting i ord går inte och bilder känns för privata att dela med sig av. Bara så ni vet. Men det är kul att se att så pass många håller sig kvar här, år efter år!  

Ett utval av alla instagrambilder. 

Tiden flyger förbi och jag har så himla mycket att säga, men det är lättast att låta det vara osagt. Den svenska sommaren levererar verkligen i år, att klaga känns löjligt. Jag går till och från jobbet med ett leende, ibland lite för många dagar varje vecka, men jag älskar det, mer än någonsin. Att ta sig över hinder, uppnå mål och frambringa utveckling tillsammans med så fina människor är få förunnat. Jag kan säga det hur många gånger som helst, det här är så himla givande och betydelsefullt (att läsa om sånt här i tidiningarna gör mig så ledsen, jag skäms så oerhört mycket över vissa medmänniskor. Läs!) Kollegorna är topnotch flera gånger om, jag har insett att jag har haft en sån himla tur, en jäkla tur, att fått arbeta och umgås med ett kompetent team som har även blivit nära vänner och nästan "familj". Frukostar tillsammans, "personalfikor" som alltid spårar ur och sena, sena nätter. Utöver jobbet försöker jag ha ett någorlunda "normalt" privatliv. Umgås med mina fina, fina vänner, galna upptåg, njuta av solen, hinna andas och ta tillvara på ledigheten. Imorgon väntar strandhäng med jobbet och sedan episk kväll. Förfest på min takterass och utgång med stora delar av bästa gänget. Längtar!