Alexandra

Hej på er. Jag har haft en fantastiskt fin jul och mellandagar med vänner, släkt, familj och jobb. Hur har ni haft det? För första gången på länge har jag kopplat bort precis allt. Datorn har varit avstäng i 8 dagar (!) (visserligen hängt med lite grann på de "sociala medierna" via iPhonen och iPaden) och all tid har gått till att göra sånt som är kul. Har varit en del på hemmaplan och sovit lite varstans, bara landat i lägenheten för att packa om väskan. Reafyndat en del, skrattat på jobbet, umgåtts med gamla vänner. Helt perfekt! Nyårsafton spenderas i stan med trerätters, skålande och nattgäster. Vi hörs nästa år!

 

 

Det som är, åtminstone var, årets bästa högtid är äntligen här! Har inte riktigt greppat att det är julafton, idag. Vi har klätt granar, en hos mamma, en hos pappa. Slagit in julklappar, tittat på julfilmer, ätit julbord och haft uppsittarkväll med massa mys och julgodis. Sedan mamma och pappas skilsmässa har jag haft jättesvårt för det här med högtider, tillfällen då alla traditioner sedan barnsben runnit ut i sanden, tillfällen då man plötsligt känner sig tvingad att vara på två ställen samtidigt för att inte göra någon besviken, tillfällen då man känner sig helt lost. Jag vet att det är fel att tänka så, jag vet. Men det är svårt att undvika, trots att jag är 21 år och borde veta bättre. Hoppas det blir bättre med åren! Men hörrni, GOD JUL!

På väg hem från London förra veckan träffade jag en av de mest intressanta människorna jag någonsin mött. Jag var så icke svensk man kan bli och pratade bort hela flighten hem med en total främling som råkade sitta bredvid mig. 2 timmar har aldrig gått så fort och jag har inte heller haft så intressanta diskussioner med någon jag inte känner, någon som jag inte ens vet (visste) namnet på. Vi pratade om våra liv, våra drömmar, våra visioner, friktionen i samhället, kreativitet. Jag skäms nästan för att säga det, men jag vet mer om honom än vad jag vet om vissa av mina vänner, trots att jag inte känner honom. Jag kan inte sätta fingret på det, men det var så skönt att kunna öppna upp sig, prata om sådant man nästa aldrig pratar om högt, förlita sig på någon man vet att man aldrig mer kommer att träffa, aldrig någonsin. Det kändes så rätt, på alla punkter. Han var så intelligent, fick mig att tänka om (åtminstone vidare och bredare utan att för den delen tvinga på mig några åsikter), tro på min själv, våga. Han lämnade ett stort avtryck, på alla plan. Jag förstår att det här låter helt galet, och det är lite galet, det var den bästa flighten någonsin. Till och med luftgroparna och turbulensen kändes spännande. Väl på svensk mark önskade vi varandra ett bra liv och sa att vi kanske ses någon gång igen, sedan skildes åt precis som om ingenting hade hänt, som att flighten inte ens existerat. Det enda jag vet är att det kändes jävligt rätt, att han bor i London och det är han som har gjort det här. Simon heter han, föresten. Jag hann se hans pass i 2 sekunder och han mitt. 

 

LONDON. Jag kan inte ens beskriva med ord hur lovely dagarna i London varit tillsammans med Maria. London är alltid London, man blir aldrig besviken, aldrig någonsin. Vi landade tidigt i onsdags morse i ett London helt täckt av rimfrost, fantastiskt fint. Att flyga in över ett vitt England är inte direkt något man är van vid. Att får se staden vakna till liv, solen gå upp över husen, checka in i mitt fina Notting Hill och dricka godaste kaffet på stammishaket är i min värld ganska så oslagbart. Jag får gåshud bara jag tänker på det. Vi har turistat en del eftersom Maria lyckats undvika London i 28 år, shoppat, hängt på Starbucks, ätit gott, druckit öl, träffat Sophia, njutit, skrattat, levt. Att vara tillbaka i Sverige känns som ett bakslag, big times. Summa sumarum: London is the place to be. I'm still in love.

Ungefär bästa onsdagen på länge! Massor av snö, gjort julgodis med Christoffer, Cissela och AnnSofie, hängt på Flamman och skrattat hela eftermiddagen och mys med lilla Chester hos Lisa. Sötare lite vovve får man ju leta efter! Ihh.

Det känns lite som om jag har jullov just nu, inte särskillt mycket i skolan, få föreläsningar, inget obligatoriskt, hinner träffa vänner, andas, leva. Bara va. Njuta av vintern, för jag tycker verkligen om vintern! Idag har jag varit sugen på att köra bil, älskar att köra när det är snö! Kalla mig galen, om ni så vill. Är dock extremt imponerad av Östgötatrafiken, har åkt runt en del med kollektivtrafiken idag, tummen upp till alla glada chaufförer som faktiskt försökt hålla tiderna (med bravur) trots sämst vägunderhållning. Smått chockad när bussen var punktlig, flera gånger om!

Idag känner jag mig glad. Är nästan frisk (varit sjuk precis hela veckan), tror tentan gick vägen, har fantastiska killkompisar (tjejer också så klart, men killarna har varit lite extra bra de senaste dagarna, och idag), har sjuka konversationer med "gänget" som spårat ur för länge sedan, planerar nästa vecka, planerar nästa helg, planerar London, planerar januari. Har jobbat idag och vi bestämde oss för att spendera dagen med lussebullsbak (bästa jobbet eller vaddå?! som vanligt!), jag är taggad inför nästa kurs som drar igång på måndag, det är snö ute, adventsmys på G imorgon. Ja ni hör ju. Det är sån skillnad på stress-Alex och en avslappnad Alex. Nu är det chill-mode inställt. Hej december, du kommer bli en grym månad.