Last week.

Förra veckan var så jäkla bra. Jag har gråtit som ett litet barn tre gånger av ren, skär glädje. Good thing come to those who work their asses off och den enda jag har att tacka är mig själv. Vecka 44 blir svårtoppad!

Har haft flera dagar ledigt, checkat av veckor av eftersläpande plugg, hängt på Villevalla med mina älskade killkompisar. Bästa Erik is back in town!! Lite oplanerat jobb i fredags kväll/natt då jag blev inbeordrad och spenderade x antal timmar på US, dock så himla glad att kunna hjälpa till. Har hunnit burra ner mitt ansikte i Esters underbara päls och pussa henne på nosen om och om igen och träffat familjen. Lördag och söndag spenderades tillsammans med Christoffer; IKEA, Ikano, storhandling och myskvällar som ett pensionärspar. Lönehelg? Partyhelg? Wild and crazy? Ibland känner jag mig så himla mycket äldre än 22. Välbehövlig helg rent mentalt.

Nu kör vi. Go go go.

131023

Idag är jag helt ledig, HELT LEDIG. Sug på den karamellen! Resten av veckan också, föresten. Är uppe i varv och måste varva ner. Att vakna tidigt på morgonen och redan då känna sig stressad känns inte optimalt. Lever som en slav under telefonen, ständigt på G och beredd att jobba (jobbförfrågningar och bokningar sker via sms). Missförstå mig inte, jag älskar verkligen att jobba, men att alltid stå på standby känns vissa dagar inte mänskligt. Idag är jag trött, helt enkelt. Imorgon är en ny dag!

131022

En skön känsla: Tröttheten efter jobb, träning och vardagsbestyr. Minimal sömn på jobbet natten till idag. Man är enkelspårig och orkar inte tänka mer än vad man behöver, vardagen blir så mycket enklare trots zombie-mode. Har pumpat själen full med bra musik á la min och T's bästa lista, episk! Nu ska jag drömma om drömprinsen. Sleep tight. 

En glimt av oktober.

 
 
Oktober bara flyger fram.

1. Underbara vänner. 2-3-4-5-6-7. Blickar tillbaka på London. 8. P-fika med fina kollegor var och varannan dag. 9. Prommenixar. 10. Pluggar socialrätt. 11-12-13. Njuter av årets bästa årstid. 

Den här månaden har varit så bra, men så upp och ner. Än är den inte slut. Jag har tvivlat på mig själv, men samtidigt innerst inne vetat att vad jag än tar mig för så kommer jag att ro det i land. Det gör jag alltid, på ett eller annat sätt. Jag har fattat stora beslut, jag har provat nya vägar. Allt har rasat, jag har rest mig. Jag visar framfötterna på jobbet, jag har avregistrerat mig från ytterligare plugg, jag har avsagt mig CSN. Jag står på egna ben. Jag letar lägenhet, jag går på visningar, jag tackar nej, jag tackar ja. Hoppas, väntar, drömmer. Går vidare. Människor har försökt dra ner mig, andra har peppat, stöttat, motiverat och dragit upp mig. Höjt mig till skyarna. Jag har kommit närmare dem som stod mig nära, jag har tagit avstånd från energislukande personer. 

Det känns som om jag pratar om flera månader, när det i själva verket bara är tre veckor. Oktober har varit en lärorik månad, so far. 

Don't you worry child.

Nu är det mycket jobbsnack, men idag är jag så jäkla nöjd över min insats. Introduktion på en ny arbetsplats från tidig morgon till lunch och sen ilfart till mitt vanliga stället. Kort varsel och kris, klar man ställer upp. Väldigt många timmar senare, efter en evighet på US, var det en lagom mör Alex som cyklade hem vid 20-tiden med ett leende på läpparna. What a day. Mötte upp Christoffer efteråt, precis som vanligt, en långpromme runt ån och nu dags att sova. Imorgon är första sovmorgonen på 18 dagar, sinnessjukt. Tänker inte ens ställa klockan. Over and out.

You are loved, don't give up.

Idag har jag haft en helt fantastik bra eftermiddag och kväll på jobbet, vissa kollegor är lite, lite bättre. Jag var bara tvungen att säga det för femtioelfte gången. Att arbeta med en bra vän som ger så mycket energi, istället för att ta, är ovärderligt. Alla borde ha minst en sån bra kollega! 

People like us.

Jag har bokstavligt talat nästan jobbat konstant sen jag kom hem från London. 10 dagar i rad och jag känner mig lite sliten tack vare tentaskrivande parallellt vid sidan om. Ja det går ju om man vill. Antal nätter jag sovit hemma i min egen säng är lätträknade, en. Nu väntar natt nummer två och en ny arbetsvecka. Tur att man älskar det man gör, trots att sömnen blir lite (väldigt) lidande och rubbad. Idag har jag åtminstone haft en ledig eftermiddag och hunnit med lite shopping, storhandling och tvätt, ja sånt man inte hinner med annars.

Jag inser att det låter som om jag har universums tråkigaste liv just nu, haha, men det har jag inte. Verkligen inte. Många motgångar men däremellan rullar det på. Vissa saker håller på att bryta ner mig fullständigt mentalt, medan andra drar upp mig, peppar mig och får mig att fortsätta.

Drive my heart into the night.

Det bästa med att jobba orimligt många timmar under en vecka? Man slipper tänka på sig själv och alla problem. Man andas jobb dygnet runt och lägger ner sin själ i att göra skillnad för andra människor. Att pausa sitt eget liv är så mycket enklare än att ta i tu med det.

Allting har ett slut.

What a week. Jag har hunnit med en semester, en heldag på universitetet och dessutom har jag hunnit jobba in en hel arbetsvecka under fre-lör-sön. Lite oplanerat så där, precis som det ska va. Nu är jag ganska så mör, eller helt slut rättare sagt. Men på ett bra sätt, jag har haft så kul, så jäkla kul! Finner inga ord för mina kollegor. Idag när jag kom hem från jobbet möttes jag av Christoffers öppna armar, träning, lite söndagsmys och god mat.

Finaste dagarna.





Efter många mil i benen, mycket shopping, Kensington Gardens, trevlig middag med M, Starbucksfikor, röda bussar, Notting Hill, Covent Garden och South Bank är min kärlek till London är fortfarande lika stor, om inte ännu större. Det känns som att komma hem varje gång man rullar in på Liverpool St eller Victoria Station. Jag kan fortfarande inte, efter alla dessa år, tröttna på allt staden har att erbjuda, den blir bara bättre och bättre för varje gång. Jag vet att man framstår som dum i huvudet, "hur kan man vara kär i en stad?", men jag får gåshud och en pirrande känsla i hela kroppen när jag tänker på London. Stadspulsen är to die for, en vacker dag flyttar jag tillbaka. Det bara är så. 

RSS 2.0