Slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever.

 


1. Påskförberedelser. 2. En av många promenader/joggingturer runt Stångån. 3. Helgens bästa fikastund. 

Påsken och min födelsedag var helt fantastiskt bra, men jag låter det mesta vara osagt. Summa summarum: bästa födelsedagen/påskafton på åratal, en sån där dag man kommer att blicka tillbaka på när man inte är på topp.

Det har varit en lång, lång vecka med massor av jobb och inbeordringar hit och dit. Men jag har försökt prioritera vänner och träning däremellan och lyckats ganska bra, för en gångs skull. Jag har jobbat precis hela helgen och borde vara betydligt tröttare än vad jag faktiskt är. Ikväll checkade jag ut från jobbet glad, mätt och belåten (matkoma delux, som vanligt!). Fylld av positiv energi, ett gott humör och med förväntningar inför den kommande tiden. Solen gör sitt, men kollegorna gör ännu mer. Ärlighet, lojalitet och peppning är tre ord som återspeglar helgen med Tom och Sara rätt bra. 

Run run run.


Känslan av att behöva fly, den dödar mig. Inte fly från något, eller någon, utan att fly till en fantasivärld som är så himla mycket bättre än den man lever i. Att hela tiden ha en vision om att det finns något som är bättre, något som gör en lyckligare. Att aldrig någonsin kunna vara nöjd.

Up all night.

 




Nu har det gått en månad sedan jag loggade in här senast, en hel månad. Livet börjar få rutiner, jag börjar komma in i mönster, saker börjar bli förutsägbara. Skönt, men samtidigt rätt tråkigt. Jobbet rullar på, stora organisatoriska förändringar/byte av arbetsgivare som skulle ha skett har skjutits upp. Mitt 6-veckorsvikariat på finaste arbetsplatsen har förlängts, sen förlängts igen och nu är en förlängning aktuell igen. Ett fast schema fram till hösten/vintern - ja tack ja tack ja tack. Kollegorna ♥

Har flängt runt en del de senaste veckorna, varit i både Stockholm och Göteborg och hälsat på fantastiska vänner. Checkat av några temafester och utekvällar med de bästa. För att toppa upp april månad ytterligare (och vi är bara halvvägs!) så har jag på äldre dar blivit bilägare. Äntligen!

RSS 2.0