130916
Idag ligger jag nerbäddad hemma och är sjuk. Jag tänker inte gå utanför dörren och jag tänker inte göra mer än nödvändigt, jag har inte ens förflyttat mig ur sängen än. Förra veckans 7-dagarsjobb, med ett par dubbla pass, 3 nätter/jourer och hela helgen har satt sina spår så här i förkylningstider. Kan nästan tycka att det är skönt med en sjukdag idag, om man får tycka det? Jag har liksom bestämt mig för att det är okej att vila upp sig idag.
Det har hänt en del de senaste veckorna, eller hänt och hänt, jag har fattat en del medvetna och genomtänkta beslut. Man behöver inte alla gånger go with the flow och göra det som "anses vara bäst". Jag läser inte längre psykologi på C-nivå, jag har valt att ta en paus. Jag skjuter på allt vad examen heter ett år, minst. Man kommer till en punkt då man helt enkelt inte orkar mer, av olika anledningar. Jag är så nöjd med mitt val och känner mig harmoninsk och tillfreds med situationen. Ångrar mig inte en sekund.
Så vad gör jag nu då? Ja det kan man ju fråga sig. Jag läser distans (psykiatri, socialrätt och konflikthantering) och kan jobba precis när jag vill utan att någonting krockar. Hur bra? I september jobbar jag med gott samvete 75-100%. Jag kan gå till jobbet och göra det jag älskar allra mest utan att känna att jag behöver vara på hundra platser samtidigt och stressa sönder mig. Jag har blivit "headhuntad" (om man nu kan kalla det för det), uppringd av två olika chefer och erbjuden att börja jobba på fler ställen. "Ja vi har ju hört så gott om dig och vill ha dig i vår verksamhet!". Egoboost som heter duga, mitt vårdarhjärta slår några extra slag. Att få ett kvitto på att man gör ett bra jobb, att ens namn cirkulerar och klingar positivt i runt om i verksamheten (och bland cheferna), är det bästa betyg man kan få. Lycka!
Det har hänt en del de senaste veckorna, eller hänt och hänt, jag har fattat en del medvetna och genomtänkta beslut. Man behöver inte alla gånger go with the flow och göra det som "anses vara bäst". Jag läser inte längre psykologi på C-nivå, jag har valt att ta en paus. Jag skjuter på allt vad examen heter ett år, minst. Man kommer till en punkt då man helt enkelt inte orkar mer, av olika anledningar. Jag är så nöjd med mitt val och känner mig harmoninsk och tillfreds med situationen. Ångrar mig inte en sekund.
Så vad gör jag nu då? Ja det kan man ju fråga sig. Jag läser distans (psykiatri, socialrätt och konflikthantering) och kan jobba precis när jag vill utan att någonting krockar. Hur bra? I september jobbar jag med gott samvete 75-100%. Jag kan gå till jobbet och göra det jag älskar allra mest utan att känna att jag behöver vara på hundra platser samtidigt och stressa sönder mig. Jag har blivit "headhuntad" (om man nu kan kalla det för det), uppringd av två olika chefer och erbjuden att börja jobba på fler ställen. "Ja vi har ju hört så gott om dig och vill ha dig i vår verksamhet!". Egoboost som heter duga, mitt vårdarhjärta slår några extra slag. Att få ett kvitto på att man gör ett bra jobb, att ens namn cirkulerar och klingar positivt i runt om i verksamheten (och bland cheferna), är det bästa betyg man kan få. Lycka!
Kommentarer
Trackback
