En vanlig dag:

Det blev inget dubbelt jobbpass, det blev ett tredubbelt med någon form av delad tur (vilket vi inte ens har, egentligen). Ja ni hör ju, det går inte att planera. Alla sliter och drar i en. På gott och på ont, mest gott! 

Hade en fin och givande eftermiddag/kväll igår, att jobba med ungdomar i sin egen ålder en riktig utmaning, man är på samma nivå, fast ändå inte. Man vill bli vänner men relationen är personal - brukare och jag är där för att stötta, motivera och hjälpa dem på traven att övervinna sina psykosociala problem och underlätta vardagen. Man får vara personlig men inte privat. Gränsen är hårfin.

Cyklade sedan via min gamla vanliga fina älskade arbetsplats för att ta en kvällsfika med Tom som jobbade jouren. Jag hade en timme att slå ihjäl och varför inte spendera den över en fika med en vän? Vi lyckas alltid gå om varandra och hinner aldrig ses nuförtiden. Muffins, juleskum och kaffe är vår melodi. Trevligt, trevligt. Bättre kollega är svårt att ha. 

Sedan vidare till nästa ställe för att jobba jouren. Är det kris så är det. Har inte varit där på ett tag, skönt att känna sig uppskattad när man väl kommer tillbaka. Gick av passet nu vid 11:30 och ska tillbaka dit vid 16 för att jobba till 22. Ett himla farandes. Men vad gör det?

Nu: storhandling på ICA Maxi. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0