Alexandra

De senaste dagarna, veckorna, har jag varit trött på livet. Inte trött på livet som i livet, utan trött på människor, samhället, världen. Allt. Trött på att människor kan vara så ofantligt otrevliga, egocentriska, ha svårt att glädjas åt någon annan, bara stressar förbi, har svårt att stanna upp, lyssna, bry sig. Att leva i nuet. Listan kan göras lång. Jag har varit så ledsen och besviken, samtidigt som jag vet att jag själv är långt ifrån perfekt jag heller. 2013, so far, har jag haft jäkligt kul, klockrena helger, träffat nya vänner, skrattat och känt mig både snygg och vacker. Men samtligt har jag många gånger blivit rädd, livrädd, för människors uttalanden, handlingar och åsikter. Hur man behandlar varandra. Ibland vill jag bara lägga mig ner i en hög och gråta, ibland skäms jag så ofattbart mycket för mänskligheten. Vart fan är vi på väg?