We are invincible, we are who we are.
När man står där vid Tinnerbäcksbadet - 07:40 en kylig onsdagsmorgon och väntar på bussen till universitetet, staden vaknar till liv, folk är på väg till jobbet, solen går upp över Djurgården, frosten försvinner - så känns det det ganska så fint. Trots att jag inte är en morgonmänniska är det fruktansvärt skönt att ibland ha en normal dygnsrytm. Idag var en sådan dag.
Föreläsning 8-10 är väl dock inte lika kul. Varit bortskämd med eftermiddagstider på sistone. Mötte upp Maria efteråt och placerade oss i favoritsoffan en trappa upp ett par timmar och betade av lite plugg. Att jag sedan råkade fastna i en annan soffa med en viss man och en kaffekopp halva eftermiddagen, är en annan historia. Dessa undebara killkompisar alltså. Tjejkompisar i all ära, men killarna är minsann bra. Träffat väldigt många det senaste halvåret-året som står mig nära. Speciellt min kära kollegor, guld värda, insåg det idag när jag pratade med dem båda. Och ja, min granne förstås och ped1+2-killarna och och och... Många. Bästa.
För övrigt har jag snö-feeling idag.
Föreläsning 8-10 är väl dock inte lika kul. Varit bortskämd med eftermiddagstider på sistone. Mötte upp Maria efteråt och placerade oss i favoritsoffan en trappa upp ett par timmar och betade av lite plugg. Att jag sedan råkade fastna i en annan soffa med en viss man och en kaffekopp halva eftermiddagen, är en annan historia. Dessa undebara killkompisar alltså. Tjejkompisar i all ära, men killarna är minsann bra. Träffat väldigt många det senaste halvåret-året som står mig nära. Speciellt min kära kollegor, guld värda, insåg det idag när jag pratade med dem båda. Och ja, min granne förstås och ped1+2-killarna och och och... Många. Bästa.
För övrigt har jag snö-feeling idag.
Kommentarer
Trackback
