Alexandra

Igår hade jag en sån himla bra kväll! Bästa killarna Christoffer, Erik och Jesper, plus Maria och en himla massa annat bra folk. Tips för att må bra: umgås med människor som ger energi, inte tar. Människor som kan glädjas för din skull, lyssnar, stöttar, bryr sig. Bästa! 

Inatt sov jag, för andra natten i rad, utan att vakna en enda gång och vaknade utvilad efter ganska precis 8h. Utan vare sig panik, hjärtklappning, svårt att andas. Utvilad. Känslan är svår att förklara, men jag känner mig som en ny människa.

Ska plocka undan lite här nu och förbereda inför 11-kaffet då delar av familjen kommer förbi. Lite vuxenpoäng där! Sedan blir det lite shopping och efter det bär det av hemåt för att fira påsk med familj och släkt. Påsken är ingen stor högtid i mitt liv, men det är kul att träffa nära och kära.

Den här veckan har varit lite bättre än alla andra veckor. Det bara är så. Och den här torsdagen, helt freakin' awesome. Det bästa av allt? Än är den inte slut, dags att möta upp gänget för några öl! 

Förra veckan var lång, väldigt lång. Att klara av långa jobbdagar och samtidigt skriva tenta nattetid tar på krafterna. Men det gick, och det gick bra, trots årets djupaste dipp psykiskt so far. Kan uppriktigt sagt inte minnas vad jag har gjort de senaste dagarna, förutom att jobba, men jag gillar det. Har utvecklats något enormt den senaste tiden och vuxit in ännu mer i min roll - kompetensen blir allt bredare och bredare vilket känns helt underbart.

Idag har förövrigt varit en bra dag. Har inte känt mig så här lugn på evigheter! Inget plugg, bara jobb. Helt galet vad man stressar upp sig över plugget. Nu är tack och lov den värsta kursen hittills över, den första kursen som varit helt på svenska (fy fan för svensk litteratur vissa gånger). Idag har jag varit på strålande humör, varit effektiv och fokuserad på jobbet, varit ute i solen, insett att jag fått löneförhöjning och retroaktiv lön för hela förra året (!), kikat på lägenheter och tränat. Helt okej tisdag. Plötsligt känns det som om det finns hopp för framtiden, trots allt.

Man kan alltid roa sig med att googla inredning och planera sitt nya boende, som i dagsläget inte ens existerar hehe. Allra bäst roar man sig med detta då man har ett stycke mindre tenta som skall in imorgon, vilken är långt ifrån klar. Men inredning är kul. Och jag är trött efter 10h jobb igår och idag. Fortsätter på min schizofrena vecka här känner jag. Tror jag är lite bipolär också, minsann. Man blir som dem man umgås med, som det så fint heter. Psykologistudier kryddar livet lite extra, DSM är nya Bibeln och självdiagnostisering är favoritsysslan. 

Idag är jag så jävla trött på samhället. Men jag försöker tänka positivt: Alex, du är grym på jobbet. Alex, universitetsstudierna går bra. Alex, du har vänner och familj som älskar dig. Alex, du insåg nyss att du kommer att få tillbaka mer än väntat på skatten - försök åtminstone att vara lite glad trots att pengar inte är en highway till lycka. Känner mig lite schizofren och osammanhängande idag. En sak är dock säker: när livet ordnat till sig måste jag åka till mina drömmars stad och a n d a s lite. Jag kvävs. 

Idag har jag känt mig viktig och behövd. Bästa känslan! Jag jobbade imorse, sen var jag och alla kollegor uppe på US för delegering och utbildning på MAVA. Mer ansvar, utökad kompetens. Jag som innerst inne önskar att jag var läkare tycker ju sånt här är jättespännande. Nu är det ju såklart inte kul att någon är sjuk, men ni förstår hur jag tänker. Gick ut och lunchade med kollegorna efteråt, man är verkligen en i gänget, spelar ingen roll ifall man är vikarie eller fast anställd, våra åsikter och tankar är precis lika viktiga i all planering.

Nu är det en del stora förändringar på G, vilket jag såklart inte kan berätta om, men det innebär att det just nu haglar in jobbmöjligheter. Den kommande veckan har jag 55h inbokade, bara så där. Gotta love it! Skoltrötta Alex jublar inombords (samtidigt som det aldrig någonsin har varit så mycket plugg som det är just nu). Jag har alltid sagt att skolan kommer i första hand, men just nu känns det mer rätt att jobba. Det är betydligt mer spännande, utmanande och utvecklande. Skolan löser sig alltid, det vet jag. Idag cashade jag in ett VG från kognitiv utveckling (förra kursen)! Favoritområdet inom psykologin so far, kul när det syns på pappret också. Har en teori om att jag presterar bättre i skolan ju mer jag arbetar och tillämpar det i praktiken.

Well, vi hörs när vi hörs.

Ännu en bra helg! I fredags drog lilla gänget och tog ett par afterschoolöl i Baljan tillsammans lite spontant. Med risk för att låta som en alkololist, men det var så välbehövligt efter den här veckan. Igår, efter ett par timmar på stan, började Christoffer hetsa om att jag måååååste möta upp dem för en helkväll. Sagt och gjort, jag är inte den som är den. Jättetrevlig förfest, sen hamnade vi på Horse & Hound; Signe, Christoffer, David, Jeppe, Johannes. Finns liksom inget bättre ställe att fira in St Patricks Day på än puben i ren Notting Hill anda (som visserligen är engelskt och inte irländskt, men ni fattar grejen) och irländsk musik. Hjärtat slår några extra slag. Mötte sedan upp finaste resten av gänget på Harrys. Hade så himla kul! Träffade både Haris, Bagge och Rasmus. Var minsann inte igår! Det är så kul att se hur alla växer upp, blir vuxna, har drömmar och mål. Idag har jag träffat finaste Azra och hängt hemma hos mamma. Kort och gott: BRA HELG. 

Ni vet dagar som är så där fruktansvärt helt awesome på något sätt? Idag var en sådan dag. Jag har känt mig så vuxen, så modig, så anvarsfull. Överträffat mig själv. Vissa gånger får man vara stolt. Idag har jag jobbat, ibland är man lite bättre än vad man brukar vara. Jag har alltid kul på jobbet, alltid, men när man verkligen känner att man gör någon skillnad, fyller en viktig funktion, får kollegor och chefs fulla förtroende och stöttar någon till framgång eller gör en viktig insats - ja då kan jag klappa mig själv på axeln och somna med ett stort leende på läpparna. Idag har jag växt som människa. Hur underbart är det inte att kunna säga det? En spännande dag fylld med utmaningar, US, grymma kollegor och serotonin. Fan vad jag älskar mitt jobb, rent ut sagt. Och ja, jag har sagt det minst hundra gånger tidigare. 

Idag har vi haft pluggdate. Kombinerat nytta med nöje, skulle man kunna säga. Spenderat otaliga timmar i soffan under eftermiddagen med alldeles för svåra vetenskapliga artiklar. Det tar liksom aldrig slut. Första gången någonsin som jag känner att jag helt har tappat greppet om plugget, på riktigt. Men det beror på mycket annat, min hjärna går på högvarv med viktigare saker i fokus. Varit svag och eländig hela dagen, gått runt i en dimma, men, gick till gymmet och kände mig starkare än någonsin i armarna. Så skönt när det vänder. Imorgon är jag bokad på jobb, härligt!

Tänk att saker och ting ska vara så förbannat komplicerade. 

Jag har lärt mig massor idag. Jag ska definitivt inte arbeta med grupper, fokus ska ligga på den enskilda individen. Gruppsykologi är intressant, men inget jag brinner för. Det är så skönt att kunna "stryka saker från listan" och veta att man är påväg åt rätt håll. Att få bekräftelse på att val man gjort är rätt. Det senaste året har jag har blivit så himla mycket säkrare på vad jag egentligen vill. Bitarna faller på plats. 

Idag har jag klamrat mig fast kring mina fina vänner. Älskar såna här dagar, dagar då man träffar allt och alla. Att gå och köpa kaffe tar 1,5 timme, eftersom man alltid hittar någon som man bara måste prata med. Idag har jag träffat alla mina favoriter från första uni-året, precis alla var på plats. Jessica, Linus, Maria, Erik, Anna. Ja alla! Åh. Och mina underbara psykmänniskor. Telefonen har gått varm (sms-grupper i all ära....) och trots att jag suttit med något som man vara den sämsta kurslitteraturen och uppgift/minitenta/pm hittills, skrivit, raderat, svurit, skrivit, raderat och svurit ännu mer så har jag mått så himla bra (okej, hotat med självmord x antal gånger, men bortsett från det så)! Det är helt galet vilken positiv inverkan vänner har. Men, dem är ju trots allt något av det viktigaste man har.

Gick till gymmet och avlöste grannen och vännen ovan. Höll på att strunta i det, var så jäkla trött. Men, har man någonsin ångrat ett träningspass i efterhand? NEJ. Idag nådde jag ett av mina mål, lite pepp mitt i träningsdippen. Erkänner; att köra från 0 till 100, från soffpotatis till stammis på Medley var kanske inte var det smartaste. Haha. Motivationen är på topp, men jesus christ vad ont jag har i mina benhinnor. Ifall ni vill anteckna. 

Igår hängde jag med Maria under eftermiddagen, avslutade med en 3-timmarsfika på Babettes för att catcha up alla viktiga detaljer. Sen pizza och myskväll här hemma med Annzo, ah, love that girl. Är allt annat än frisk så idag har jag mer eller mindre bara legat utslagen i soffan. Samtidigt som det fullkomligt suger att tacka nej till en massa roligt ikväll så är kan jag tycka att det är lite skönt, på ett sätt, att bara vila och inte röra sig ut fläcken. Valde åtminstone rätt Mellokväll, lite phantom (världens bästa musikal?) och svt höjde standaren avsevärt.