Alexandra

Idag har jag klamrat mig fast kring mina fina vänner. Älskar såna här dagar, dagar då man träffar allt och alla. Att gå och köpa kaffe tar 1,5 timme, eftersom man alltid hittar någon som man bara måste prata med. Idag har jag träffat alla mina favoriter från första uni-året, precis alla var på plats. Jessica, Linus, Maria, Erik, Anna. Ja alla! Åh. Och mina underbara psykmänniskor. Telefonen har gått varm (sms-grupper i all ära....) och trots att jag suttit med något som man vara den sämsta kurslitteraturen och uppgift/minitenta/pm hittills, skrivit, raderat, svurit, skrivit, raderat och svurit ännu mer så har jag mått så himla bra (okej, hotat med självmord x antal gånger, men bortsett från det så)! Det är helt galet vilken positiv inverkan vänner har. Men, dem är ju trots allt något av det viktigaste man har.

Gick till gymmet och avlöste grannen och vännen ovan. Höll på att strunta i det, var så jäkla trött. Men, har man någonsin ångrat ett träningspass i efterhand? NEJ. Idag nådde jag ett av mina mål, lite pepp mitt i träningsdippen. Erkänner; att köra från 0 till 100, från soffpotatis till stammis på Medley var kanske inte var det smartaste. Haha. Motivationen är på topp, men jesus christ vad ont jag har i mina benhinnor. Ifall ni vill anteckna.