Alexandra

I helgen arbetade jag mitt värsta arbetspass, någonsin. Det var så illa att jag ville sätta mig ner och gråta, skrika, slå, sjukskriva mig och gå hem. Men, man går alltid hem och är tusen gånger starkare än när man gick dit. Att växa i sin yrkesroll är en häftig känsla. Hur jobbigt det än kan kännas ibland så går det inte att bortse från att det är en fascinerande och häftig utmaning att arbeta direkt med människor.

Den här veckan är jag sambo med en hantverkare. Han målar om och fixar här, tror det kommer att bli riktigt bra. Skönt att få det klart och kunna börja inreda på riktigt. Jag sitter i köket och försöker att inte vara i vägen, han målar för fullt. Känner mig lite malplacerad i mitt egna hem, märklig känsla.

Men det här med tavlor hörrni, googlar runt på det nu, hur svårt är det inte? Jag har självfallet haft tavlor i de tidigare lägenheterna också, men plötsligt har jag en helt annan väggyta och plats för massor av fint. Jag tycker om lägenheter som speglar personen som bor där, att komma hem till någon som bara har IKEA-konst på väggarna känns tråkigt (älskar dock IKEA förövrigt). Jag vill ha något som är jag, mig. Tänk att något som borde vara enkelt är så svårt.