Efter många mil i benen, mycket shopping, Kensington Gardens, trevlig middag med M, Starbucksfikor, röda bussar, Notting Hill, Covent Garden och South Bank är min kärlek till London är fortfarande lika stor, om inte
ännu större. Det känns som att komma hem varje gång man rullar in på Liverpool St eller Victoria Station. Jag kan fortfarande inte, efter alla dessa år, tröttna på allt staden har att erbjuda, den blir bara bättre och bättre för varje gång. Jag vet att man framstår som dum i huvudet, "hur kan man vara kär i en stad?", men jag får gåshud och en pirrande känsla i hela kroppen när jag tänker på London. Stadspulsen är to die for, en vacker dag flyttar jag tillbaka. Det bara är så.
