Don't you worry child.

Nu är det mycket jobbsnack, men idag är jag så jäkla nöjd över min insats. Introduktion på en ny arbetsplats från tidig morgon till lunch och sen ilfart till mitt vanliga stället. Kort varsel och kris, klar man ställer upp. Väldigt många timmar senare, efter en evighet på US, var det en lagom mör Alex som cyklade hem vid 20-tiden med ett leende på läpparna. What a day. Mötte upp Christoffer efteråt, precis som vanligt, en långpromme runt ån och nu dags att sova. Imorgon är första sovmorgonen på 18 dagar, sinnessjukt. Tänker inte ens ställa klockan. Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0