Jag är redo att dö för att känna att jag lever.
Dagarna rullar på ett härligt tempo. Sova - äta - jobba - plugga - träna - dö. Lite så är det. Men jag älskar det. Förutom att jag konstat går och bär på något form av virus och har feber var och varannan dag, värdelöst. Därav "dö". Nu laddar jag upp med taco-lunch inför ett dubbelt jobbpass och försöker åter igen planera om min vecka, haha. Hopplöst, men det har sin charm.
Kommentarer
Trackback
