131127
Idag har jag varit på utbildning via jobbet. En utbildning i ett nytt dataprogram som ska behandla all dokumentering, dvs dag- och journalanteckningar, vård- och genomförandeplaner, minnesanteckningar/att-göra-saker samt kontakt med ssk och andra insatser. Ganska lärorikt och intressant, inte så svårt men man får helt klart tänka till och tänka om. LSS, SoL, HSL, PSL osv har vi koll på eftersom man erbetar utefter dessa varje dag, likaså dokumentering. Den största utmaningen ligger i att förstå sig på det nya upplägget, tankesättet och programmet.
Men, det jag funderade på var inte själva utbildningen och dess innehåll i sig, utan hur himla svårt vissa människor har för att tänka om och frångå gamla rutiner och inlärda vanor. Att våga tänka på ett nytt sätt och ta till sig nya förädrade förhållnings- och arbetssätt. "Det här kommer aldrig gå", "jag fattar inte", "det kommer bli katastrof", "varför kan vi inte ha kvar det gamla systemet?", "hur ska vi hinna med allt det här?", "tänk om jag inte klarar kunskapstestet och inte blir behörig?". Några uttalanden i gruppen. Jag klarade slutprovet på första försöket, fick alla rätt och var klar först av alla. Vissa satt 20 gånger så lång tid och kämpade gång på gång. Varför? INSTÄLLNINGEN. "Jag kan inte, jag vill inte, jag tänker inte förändra mitt tankesätt". Boven i dramat. Våga tro på dig själv, var öppen för förändring, prova, våga göra fel. Det är lätt att sitta och säga, men när man väl kommit underfull med hur man tänker är det lätt att kartlägga negativa tankemönster, bryta dessa och programmera om våra inlära scheman. Människan är världsbäst att ta till "katastroftänkandet", dra sig tillbaka, hålla kvar vid det gamla, inte våga kliva ur sin comfort zone. Vi behöver träna.
Förändring är inte farligt, det är lärorikt.
Men, det jag funderade på var inte själva utbildningen och dess innehåll i sig, utan hur himla svårt vissa människor har för att tänka om och frångå gamla rutiner och inlärda vanor. Att våga tänka på ett nytt sätt och ta till sig nya förädrade förhållnings- och arbetssätt. "Det här kommer aldrig gå", "jag fattar inte", "det kommer bli katastrof", "varför kan vi inte ha kvar det gamla systemet?", "hur ska vi hinna med allt det här?", "tänk om jag inte klarar kunskapstestet och inte blir behörig?". Några uttalanden i gruppen. Jag klarade slutprovet på första försöket, fick alla rätt och var klar först av alla. Vissa satt 20 gånger så lång tid och kämpade gång på gång. Varför? INSTÄLLNINGEN. "Jag kan inte, jag vill inte, jag tänker inte förändra mitt tankesätt". Boven i dramat. Våga tro på dig själv, var öppen för förändring, prova, våga göra fel. Det är lätt att sitta och säga, men när man väl kommit underfull med hur man tänker är det lätt att kartlägga negativa tankemönster, bryta dessa och programmera om våra inlära scheman. Människan är världsbäst att ta till "katastroftänkandet", dra sig tillbaka, hålla kvar vid det gamla, inte våga kliva ur sin comfort zone. Vi behöver träna.
Förändring är inte farligt, det är lärorikt.
Kommentarer
Trackback
