Alexandra

Snart har jag betat av halva min utbildning. Tanken är, egentligen, att läsa klart psykologi 1, sedan ta både 2 och 3 (skriva C-uppsats) och sen har jag bara 15hp kvar. Slutet känns faktiskt inom räckhåll, januari 2014 om jag så vill, och för första gången någonsin känner jag att jag har ett tydligt mål (mer implicit än explicit dock). Men jag vill samtidigt inte bli klar än. Herre Gud, jag är 21 år. Varför stressa? Så, jag ska inte förneka, att jag sitter och letar jobb, åtminstonde tittar efter jobb och olika möjligheter. Jag vill göra något annat ett tag (jag vet att jag har sagt det här många gånger), få lite erfarenhet, komma ut i det verkligen livet, bli anställningsbar. Eftersom någon praktik inte finns att tillgå får man liksom ta tag i det här på egen hand om det ska hända något. Är grymt glad och tacksam för att jag faktiskt är anställd inom Linköpings kommun, jag glömmer ibland bort det. Jag har en fot inom LSS, Leanlink, bra kontakter, bra chefer, har möjlighet att rekryteras internt och prova på nya saker bara jag visar framfötterna och engagemang. Det gäller att se möjligheterna, hindrena tar man sig över på vägen.