Funderingar.
Igår diskuterade jag och L hur länge det egentligen är möjligt att sova. Vi båda två är riktiga sjusovare och sover gärna fram till lunch, när vi väl kommer upp är vi äckligt sega innan vi kommer igång och kan ”starta dagen” (det är nu någon kommer att kommentra "men, det är ju för att ni sover för länge/för mycket" - icke). Jag förstår mig verkligen inte på folk som glatt hoppar upp 0700 pigga och utvilade och kan sätta igång med saker och ting. Det spelar liksom ingen roll hur många timmar jag sover, innan 10 är det nästan omöjligt (ifall jag verkligen inte måste) att gå upp. Så var det idag. Tredje dagen den här veckan som jag försov mig. Snyggt.
Sitter sen 12:30-tiden på stadsbibblan och tentapluggar. Den här kursen är verkligen kul, dödsseriös, väldigt svår och med ett tentaupplägg som är ytterst oklart och allt annat än bra. Men jag känner mig för första gången på länge fylld av positiv energi, inte motiverad, men positivt inställd åtminstone. Det ska gå. Allt tack vare positiva människor. Jag behöver liksom plockas ner på jorden, bli påfylld med lite energi och få lite peppning då och då av vissa speciella personer. Guld.
Dagens I-landspoblem: jag har redan hunnit ändra mig ang våren och lagt till nya kurser på min anmälan. Bara att hålla tummarna och hoppas på lite flyt. Kan nog bli en bra vår OM den blir som jag vill. Hoppashoppashoppas.
