Okej. 2011. Vart ska jag börja? Det måste få ett avslut. Året som jag tillbringade de första fem månaderna i London, levde livet, hängde med världens bästa människor, utvecklades som person och fick mersmak på livet i allmänhet. Svävade runt på små rosa fluffiga moln och tog dagarna som de kom i finaste staden (tänk vad lite ni egentligen vet). Året som jag lärde mig att stå på egna ben, att alltid gå min egen väg och inte bry mig om vad andra tycker och tänker angående mina val i livet. Men det var också året då föräldrarna skildes, vi flyttade och allt var upp och ner och åt helvete. Sommaren var konstig, men bra. Jag började plugga på universitetet, träffade otroligt bra vänner som har stöttat, pushat mig i rätt riktning och peppat mig precis hela hösten, varje dag. Guld värda. Vet allvarligt talat inte vart jag skulle varit idag utan dem. Jag har "kickat ut" människor ur mitt liv som inte får mig att må bra, jobbat på kärleken och upptäckt nya helt fantastiskt bra sidor hos mig själv. Jag fick upp ögonen för svensk musik igen och lyssnade på det mest hela tiden, skaffade glasögon, blev helt beroende av kaffe, hittat min egna stil och insåg att jag är en ledartyp som tycker om att prata inför folk. 2011 var året då jag mådde bättre än någonsin och sämre än sämst, har aldrig varit så lost samtidigt som jag hittat den rätta balansen i livet. Kontrasternas år med höga toppar och djupa dalar. 2012, be nice. Nu kör vi. FUCKING AWESOME.
