Alexandra

Världen är minst! Blir lika chockad varje gång. Konstig eftermiddag och jag inser att verkligheten är mig hack i hälarna vare sig jag vill eller inte. Nästa vecka blir jag 21, men mentalt känner jag mig som 25, minst (jävlar vad jag har lärt känna mig själv bättre den senaste tiden). Jag vill resa, plugga, jobba. Jag vill bo i en ryggsäck utomlands, jag vill flytta runt från stad till stad i Sverige, samtidigt som jag vill ha en fastpunkt och egen lägenhet här i Linköping som bara är min min min. Livet är ett pussel och fyllt av möjligheter.