Loooooove.

Ikväll har jag hängt i stallet och överlevt ett dressyrpass, åhh vad kul det är! Nu var det visserligen "bara" en månad sedan jag satt på hästryggen senast, men jag saknar det, varje dag. Helt klart en (av få) fördelar med att vara hemma - hästarna. Den rätta känslan finns fortfarande där, men det känns mindre kul att jag har tappat en stor del av ridmusklerna, konditionen och sittsen. Men vänta bara, en vacker dag är jag tillbaka, starkare och bättre än någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0