Syskonkärlek.

Gissa vem som plingade på dörren på jobbet idag??? Lillebror!!! Äntligen hemma efter ett par månader i Asien. 

Little by little.

 
 
Ja, jag har bokstavligt talat glömt att logga in här. Februari swishade förbi i en himla fart, något som brukar vara årets tråkigaste månad har varit helt okej och bättre än så. Jag går fortfarande (sedan v.2) på ett vik på min absoluta favoritarbetsplats. Att ha en egen rad, ett fast schema, kunna planera, genomföra och följa upp är helt fantastiskt skönt. Ansvar. Vara ledig när man är ledig. Annars umgås jag mest med vänner, försöker få ordning i lägenheten, dricker vin och tränar när jag är frisk (skar mig lite illa häromveckan, slutade med x antal stygn och en ihoptejpad hand = förbud att träna med vikter). Börjar få rutiner i mitt liv, äntligen. 

140211


I fredags skulle Erik och Annso komma förbi på en snabb kaffe runt lunch. Det slutade med en lång fikadejt, en runda till Systemet och Hemköp, middag, vin, drinkar... Underbara vänner! Hade kontakt med jobbet under kvällen som förvarnade att "du kanske eventuellt blir inbeordrad imorgon...". 08:00 befann jag mig på jobbet efter 3 h sömn och way too much alkohol. Jag har ju mått bättre, om vi säger så. Men det är lätt att vara efterklok. Är dock glad att jag fick rycka in, göra lite nytta, spendera en dag på US, reda ut saker och ting.

Summa sumarum: Perfekt helg, på alla sätt och vis. Familj, vänner, äldsta barndomsvännen, shopping, jobb.  

Dagen före fredag.


Nymålad lägenhet. Ny favoritklocka. Enkel torsdagsmiddag @ moi. 

Tittar jag mig i spegeln ser jag plötsligt 5 år äldre ut. Grå, dyster och livlös. I lördags åkte jag på magsjuka, precis som alla kollegor förutom en. Fy fan, säger jag bara. Att vara plötsligt bli så dålig på jobbet - utslagen, ingen vikarie, ingen att beordra in - kändes som ett skämt. När jag väl kunde gå hem gick jag hem och sov över ett dygn. Men nu är jag back on track, har jobbat, haft ett intressant p-möte och ser fram emot en ledig långhelg med vänner och familj. 

Hello Monday.



Ett stenkast från mig. Vackra, vackra stad. 
 
I helgen arbetade jag mitt värsta arbetspass, någonsin. Det var så illa att jag ville sätta mig ner och gråta, skrika, slå, sjukskriva mig och gå hem. Men, man går alltid hem och är tusen gånger starkare än när man gick dit. Att växa i sin yrkesroll är en häftig känsla. Hur jobbigt det än kan kännas ibland så går det inte att bortse från att det är en fascinerande och häftig utmaning att arbeta direkt med människor.

Den här veckan är jag sambo med en hantverkare. Han målar om och fixar här, tror det kommer att bli riktigt bra. Skönt att få det klart och kunna börja inreda på riktigt. Jag sitter i köket och försöker att inte vara i vägen, han målar för fullt. Känner mig lite malplacerad i mitt egna hem, märklig känsla.

Men det här med tavlor hörrni, googlar runt på det nu, hur svårt är det inte? Jag har självfallet haft tavlor i de tidigare lägenheterna också, men plötsligt har jag en helt annan väggyta och plats för massor av fint. Jag tycker om lägenheter som speglar personen som bor där, att komma hem till någon som bara har IKEA-konst på väggarna känns tråkigt (älskar dock IKEA förövrigt). Jag vill ha något som är jag, mig. Tänk att något som borde vara enkelt är så svårt. 

Frihetskänsla.

Idag har jag lämnat in den sista tentan i socialrätten och är nu klar med samtliga obligatoriska moment för den här terminen i båda kurserna. Den frihetskänsla jag känner nu är inte av denna värld, s å   h i m l a   s k ö n t. Nu är det visserligen inte säkert att jag har klarat tentajäveln, men den sorgen den dagen. Äntligen kan jag gå till jobbet, jobba och gå hem och vara ledig. Helt ledig. Göra vad jag vill. Tid till vänner, familj, träning - mig. Att ha en 175%-sysselgrad, vilket jag har haft sen augusti, är inget som jag rekommenderar till någon, ever. Jag är glad att jobbet har utgjort den största procentgraden, annars skulle jag aldrig ha orkat. Det går, men det går ändå inte. Det är inte värt att stressa för att få ihop livspusslet, aldrig någonsin. 

Nu ska jag sätta mig och uppdatera mitt CV, skriva ett personligt brev och söka en tjänst som jag riktigt, riktigt gärna skulle vilja ha. Det är värt ett försök och idag känns som en bra dag att söka jobb :) Sen är är det dags för jobb. 

Jobb.

Igår när jag kom till jobbet hade bästa kollegan dukat upp och förberett fika, att en sån liten sak kan betyda så mycket vid rätt tillfället. Att komma till jobbet är lite som terapi. Har man haft en dålig dag vänder det oftast, man får prata av sig, skratta, glömma sina privata problem och fokusera på andra människor. Vi är ändå rätt så lyckligt lottade, trots allt. Det finns dem som har det värre.

Idag har jag jobbat dag och spenderat dagen med en av våra grabbar. Att kunna ge någon rätt verktyg till att växa och våga ta steget är det bästa med mitt jobb. Ibland lyckas man, ibland lyckas man inte. Idag lyckades jag, med bravur. Flera gånger om. Jag var så stolt, inte över mig själv, utan över honom. Idag var han världsbäst och övervann hindren i sin autistiska värld. Det här kommer jag att leva på länge.


Hold my hand, I'll walk with you my dear.



I onsdags kickade mitt vikariat igång. SÅ JÄVLA SKÖNT. Ni anar inte hur glad jag är över det här, att jag ens har fått det är ett under. Long story, men det är lite av once in a lifetime moment. Att jobba kommunalt är många gånger frustrerande, utan tillräckligt många LAS-dagar och under-/sjuksköterskeutb. i bagaget är det svårt att ta sig fram. Men jag har gjort det, om och om igen, jobbat mot oddsen från dag 1. Är man villig att satsa så får man förr eller senare utbetalning, under onsdagens personalmöte kände jag mig löjligt nöjd. Vi kände oss löjligt nöjda, toppskiktet av vikarieligan har gjort det igen. 

Januari.

 
 
De senaste 10 dagarna har varit otroligt intensiva. Så, idag har jag haft en hel dag off - inget inplanerat, inget jobb, inget plugg. Så välbehövligt. Jag trivs så otroligt bra i min nya lägenhet, jag har fortfarande lite svårt att förstå att den här är min, bara min. Jag har kommit på mig själv med att tänka "det här kommer jag att sakna när jag flyttar". Men jag ska inte flytta, jag tänker inte röra mig ur fläcken. 

Under årets första dagar har jag inte haft en lugn stund. Flytten tog musten ur mig, innan - under - efter, det är så himla mycket mer att göra än vad man tror, det är liksom inte "bara att flytta". Förra veckan jobbade jag lite för mycket och sov borta/på jobbet 4 nätter = dålig sömn. I lördags när jag kom hem kände jag att "om jag inte får sova själv, ostört och hur länge jag vill så dör jag". Jag har hunnit checka av en tenta och skjutit upp en annan. Mellan varven har jag försökt vara social och träffa fina människor. 

Nu har jag "bara" en sak kvar att göra: skriva socialrättstentan denna vecka. Sen är det slut, färdigpluggat för ett tag åtminstone. På onsdag hoppar jag på mitt fasta schema och kan för första gången på riktigt länge planera min tid längre fram än en dag. SÅ OTROLIGT SKÖNT. 

1 av 2.

Tenta 1 av 2 är avklarad, one to go. 

Moving on.

 
 
Nyinflyttad. Känns fantastiskt bra! Allt gick snabbt och smidigt igår, ett gäng starka grabbar och ett bra samarbete. Jag har verkligen älskat alla mina tidigare lägenheter, alla har varit väldigt olika men charmiga på sitt sätt. Det här är dock något helt annat. Den glädje, lättnad och rofylldhet jag känner äver att ha flyttat in här är obeskrivlig. Framtiden känns plötsligt trygg. Den här är min, bara min, hur länge jag vill. Jag stormtrivs redan och har sovit som en prinsessa inatt. Allt känns lite för bra för att vara sant. Jag ska låta allt ta sin tid, inte stressa med att komma i ordning och inreda, men jag har redan nu en känsla som säger att det här kommer bli riktigt bra - ett riktigt hem ♥ 


Nu jävlar, nu kör vi.

 
2014. Hej! Nyår spenderade jag på mitt älskade jobb tillsammans med bästa Sebbe. Vikarieligan håller toppklass just nu. Trerätters, firande och skumpa. Jag kan ha världens bästa jobb! Att man kan älska något så mycket känns fortfarande lite för bra för att vara sant. Att fira nyår där kändes helrätt, det fanns inte en enda tvekan om att gå in och täcka upp. Fenomenalt bra kväll och natt! Jobbade sedan vidare med mina grabbar på andra stället under nyårsdagen. 

Mitt liv är just nu nedpackat i lådor. Eftersom jag är en människa som vill ha ordning och kontroll över saker och ting tycker jag att det här är så, så jobbigt. Men, idag har jag fått tillträde till min nya lägenhet och imorgon går flytten. Efter 2,5 års letande efter en lägenhet har jag äntligen kammat hem högsta vinsten - ett förstahandskontrakt. Det här blev klart i oktober, så jag har vetat om det ett bra tag. Längtat och längtat. Idag när jag klev in i den kändes allt så jäkla rätt! Den kändes både större, finare och fräschare mot vad jag mindes. Att hyresvärden sedan lite spontant klämmer ur sig, "äsch, va tusan, vill du ha det omtapetserat och målat? Vi fixar det!" kändes som grädde på moset. Underbart!

Åkte till jobbet med ett leende på läpparna och kände att det blir svårt att toppa den här dagen ytterligare. Träffar min chef och får då reda på att jag har fått ena schemaraden på mitt älskade jobb!! Ett fast schema den kommande tiden på stället man trivs allra bäst på, kan det bli bättre? Chanserna inför den kommande tiden (rent arbetsmässigt kommer stora förändringar att ske, förändringar som vi inte kan påverka whatsoever) ser plötsligt mycket, mycket ljusare ut. Lycka! Tom och jag har redan börjat planera... Haha. Nu jävlar ska vi kämpa för att göra verklighet av det här. Nu kör vi! 

2 januari = en sjuhelsike bra dag! 


131231

Igår jobbade jag på ett av mina stödboenden. 

"Alex, vi pratade om dig på mitt planeringsmöte häromdagen. Jag sa att jag tycker att det behövs mer personal som är precis som du!"

Att få höra något sånt här av en brukare är något av det finaste som finns. En känsla av uppskattning och att man faktiskt fyller en viktig funktion. Det är sånt här som får mig att bita ihop under tuffa jobbperioder, jobba på som aldrig förr och fortsätta kämpa. Igår gick jag hem med ett leende på läpparna, men med en klump i magen. Inget varar för evigt. 

Lördag.

Min lördag: febrig, förkylning på G, alldeles för många jobbtimmar rent psykiskt. Nu hetspluggar jag samtidig som jag hetsäter en Aladdin-ask för att få i mig snabb men dålig energi. Bra dag det här, jättebra. 

Imorgon: Likadant. Favorit i repris. 

Nej, jag är inte bitter. Eller?

131227

Igår sprang vi runt på stan en sväng, gjorde några småfynd, under kvällen satt jag och Mikaela och chitcatade på ett café. Idag gjordes samma procedur om, fast med Maria, min guldklimp i tillvaron. Vi hinner inte ses så ofta nuförtiden, men vi vet precis vart vi har varandra. Har hunnit med en sväng på ute i Tornby, inklusive ICA Maxi. Jag är dock inte på shoppinghumör, allt som circulerar i mitt huvud är inredning inredning inredning x 1000. Planering planering planering. Det finns så mycket fint, men jag vågar inte köpa än. 

DAGENS I-LANDSPROBLEM: Var förbi Mio för att kika på soffor, som så många gånger förr. Höll på att bryta ihop när leveranstiden är 8-10 veckor på de flesta modeller. Jag flyttar ju för tusan om EN VECKA och har inte tid att vänta. Jag vill ha den nu, inte sen. Jag vill mäta i lägenheten på torsdag och köpa soffan på fredag eller lördag. Men men, så var det med det... Jag får dras med min gamla slitna vita IKEA-soffa ett par månader till. 

Julen.


Annandag jul. Julen kom och försvann lika fort som vanligt. Märkligt fenomen det där! Har firat med familj och vänner, haft det himla mysigt. Julaftons kväll och natt spenderade jag dock på världens bästa jobb. Att komma dit, sätta sig vid julbord nr 2 för dagen, titta på Kalle och catcha up de senaste månaderna tillsammans med Sebbe var en optimal jobbeftermiddag i världsklass. Det kändes som en milstolpe att vara tomte och för första gången säga "jag ska bara gå och köpa tidningen..." och "åh nej, har tomten redan varit här?". En sån liten grej, men så mäktig. Att se lyckan i ögonen hos mina brukare är värt så himla mycket mer än materiella ting. Det är den lyckan som får mig att se ljust på framtiden, att orka, att hoppas, kämpa och köra på. Ett leende, ett skratt, en varm kram säger mer än tusen ord. Julen handlar verkligen om att ge, inte om att få. 

Fjärde advent.



Jag kommer på mig själv gång på gång med att jag stressar. Jag sover oroligt, slänger i mig maten, hetsäter för att sedan må dåligt, springer runt i lägenheten, hjärtklappning, gör alla moment snabbt, har svårt att sitta still, flänger runt överallt och planerar in en miljon saker under dygnets timmar, skriver to-do-listor varje dag, lever i framtiden, koncentrationssvårigheter, är andfådd. Det enda positiva är att jag faktiskt är medveten om det - nu. Det har tagit ett tag. Jag har något att jobba på. Nu kan jag dock se ett slut på allt, om några veckor hoppas jag att saker har fallit på plats i mitt liv, saker som idag gör att jag kvävs. Jag vill andas, leva, vara. Inte super-Alex, utan Alex. Bara Alex. 

Imorse körde jag mamma och F till flygplatsen. I år är första julen som vi inte firar tillsammans, varken mamma eller lillebror är hemma. Märklig känsla, men det känns helt okej. Vi har firat lilljul i helgen med både julbord och klappar. Idag har jag varit hemma hos pappa fram till nu. Pyntat, fixat, donat och bara varit. Han och jag. Åren har gjort att vi har glidit isär på något vis, nu ska vi hitta tillbaka och vara den far och dotter som vi alltid var innan livet kastades omkull för några år sedan. I år är tredje julen utan mamma och pappa under samma tak. Saker och ting är enklare idag jämför med tidigare, men absolut inte lätta. Barndomsjularna förblir barndomsjular, ett fint minne. Idag är traditioner omkullkastade och man vet varken ut eller in. Men det börjar ordna till sig, sakta men säkert. På något vis känns det lättare att bara ha ena föräldern på hemmaplan i år, det gör att man slipper flänga runt mellan båda, göra alla nöjda, medan man själv hamnar i skymundan någonstans där mittemellan. Nästa år har jag en dröm om att fira jul hos mig. Jag skulle vilja förbereda och planera, laga massor av mat och julgodis, duka fint, ha en gran och bjuda hem familjen. 


It's empty in the valley of your heart. The sun, it rises slowly as you walk away from all the fears and all the faults you've left behind.

 
 
I fredags delade jag och M på en flaska vin och gjorde julgodis tillsammans, allt för att försöka komma i rätt julstämning. Härlig kväll, massor av skratt och mys. Både Mikaela och Maria droppade förbi snabbt under kvällen och sa hej. Att vi valde att ligga vakna och prata halva natten fick jag sota för under lördagen. Såå trött. Lunch med fina Azra som jag inte har sett på en evighet och några jobbtimmar hos mina busiga grabbar under eftermiddagen/kvällen.

Under veckan har jag jobbat som vanligt. Natten ons-tors var den värsta journatten i min vårdarkarriär so far. I tisdags träffade jag Linus för första gången på evigheter, han är minsann bra den där grabben. En klok man. Idag har jag har träffat Ida och imorgon ska jag spendera dagen med Christoffer. Det känns så ovant att vi umgås varje dag som tidigare, men livet har sina vändningar, åt höger och åt vänster.

De senaste månaderna har jag nästan kört slut på mig själv, det är något som jag vågar erkänna. Jag har gått in i mig själv och tyvärr omedvetet prioriterat bort vänner. Den senaste veckan har jag träffat så många fina vänner, vänner som har dragit upp mig så många gånger. Stöttat, peppat, motiverat när jag inte varit på topp. Människor som får mig att må bra, att orka, att vilja. Personer som har betytt, och betyder, massor. När jag har strejkat har de funnits där. Ett av mina outtalade nyårslöften är att aldrig låta det gå så här långt igen, att aldrig någonsin avskärma sig och inte ta sig tid till att umgås med dem som får en att må bra. 

Aha-upplevelse.

Idag var en sån där cool dag då jag verkligen kände att min utbildning faktiskt har gett något och kommer att leda till något i slutändan. Jag har lärt mig sjukt mycket av all pedagogik och psykologi de senaste åren, ofantligt mycket, saker som jag dagligen har nytta av i arbetet. Men idag var det mer svart på vitt, tydligare än någonsin. Jag har suttit i planeringsmöte under eftermiddagen (på mitt nyaste arbete) tillsammans med personal, vuxenhabiliteringen och psyk. Förhållningssätt, behandlingsmetoder, diagnoser, bemötande, koopingstrategier, kognitiva verktygslådor, tankemönster, stöd och så vidare har diskuterats inför den kommande tidens tuffa arbete. Jag hade koll, på nästan allt. Ren pedagogik och psykologi. Maffig känsla att faktiskt kunna förklara och se på saker ur olika perspektiv, att diskutera med habiliteringen, att själv förklara för kollegor som inte är lika insatta och lägga fram olika förslag och strategier. Jag kände mig ofantligt stolt över den kunskap som jag faktiskt besitter. Att kombinera plugg med jobb som jag har gjort de senaste terminerna har fått mig att utvecklas något enormt. 

131209

Bokstavligt talat helt off efter en lång och lite småstressig jobbhelg, kul men lite väl lång. Dock väldigt lärorik på sitt sätt. I lördags kväll övervann jag tröttheten mellan arbetspassen och pallrade mig ut för att kramas med min lilla bartender precis hela kvällen. Han är som en nallebjörn. Senare anslöt fler vänner och jag är glad att jag tog mig ut i snön, helt klart värt det. Trevlig kväll med nachos och öl. 

Det sista jag tänkte innan jag somnade igår var "blir jag väckt av jobb imorgon så dör jag". Gissa vem som hade rätt? X antal samtal och förfrågningar började trilla in vid 8-snåret. Va fan. Jag totaldissade det mesta och satt närmare 1,5h under förmiddagen för att reda ut allt. Man borde ta mig tusan få betalt för all "kontorstid" utanför sina bokade timmar. Önsketänkande... 

Har annars roat mig med polisanmälan, försäkringsärenden, förberedelser inför flytt, matlagning och julklappsjakt på stan. Samt vankat av och an i väntan på ett sms om att "din telefon finns nu och hämta!". Men nähä, inte idag heller. Ikväll ska jag åka till mitt älskade jobb och jobba jouren. 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0