131122
Insåg precis att det som brukar vara en av de längsta månaderna bara har swischat förbi. 22 november! Insane. Men det kanske är ett resultat av att jag har fyllt min tid med meningsfulla aktiviteter, vem vet? Jag har i vilket fall som helst inte suttit och rullat tummarna och väntat på att månaden ska gå.
Jag har jobbat hela veckan och pluggat som en galning. Ligger ej i fas. Men vad gör det om hundra år? Inte ett skit. Igår spenderade jag dagen på US, jobbrelaterat. Har varit där en hel del det senaste halvåret och sett både det ena och det andra. Att få jobba de pass då det krävs lite extra kompetens är utmanande och framförallt spännande. Igår gick jag runt i en en vit rock och grönt skyddsnät på huvudet, att vara med bakom kulisserna, inte som patient utan som vårdare aka wannabe ssk, och faktiskt hjälpa till är lite av en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Tredje gången gillt. Att vara med i alla moment innan och efter en operation är galet intressant, att vara med under narkosen och söva en person är en erfarenhet i sig. Man kanske skulle sadla om, ändå. Drömmen om läkare finns fortfarande kvar!
Idag skulle jag egentligen jobbat, men eftersom man är anställd i en av de mest inkompetenta kommunerna i Sverige så blev utfallet ett helt annat. Blir så trött. Jag älskar mitt/mina jobb, de kämpar för att jag ska bli bokad på hos just dem då jag seglat upp som "huvudvikarie". Finns inget att klaga på. Men när externa enheter har en helt annan vision och tror sig veta vad som är bäst för respektive arbetsplats och tillsätter "fel" personal får man le, bita ihop, bli förbannad inombords och försöka njuta en av ledig dag. Va fan.
Jag har jobbat hela veckan och pluggat som en galning. Ligger ej i fas. Men vad gör det om hundra år? Inte ett skit. Igår spenderade jag dagen på US, jobbrelaterat. Har varit där en hel del det senaste halvåret och sett både det ena och det andra. Att få jobba de pass då det krävs lite extra kompetens är utmanande och framförallt spännande. Igår gick jag runt i en en vit rock och grönt skyddsnät på huvudet, att vara med bakom kulisserna, inte som patient utan som vårdare aka wannabe ssk, och faktiskt hjälpa till är lite av en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Tredje gången gillt. Att vara med i alla moment innan och efter en operation är galet intressant, att vara med under narkosen och söva en person är en erfarenhet i sig. Man kanske skulle sadla om, ändå. Drömmen om läkare finns fortfarande kvar!
Idag skulle jag egentligen jobbat, men eftersom man är anställd i en av de mest inkompetenta kommunerna i Sverige så blev utfallet ett helt annat. Blir så trött. Jag älskar mitt/mina jobb, de kämpar för att jag ska bli bokad på hos just dem då jag seglat upp som "huvudvikarie". Finns inget att klaga på. Men när externa enheter har en helt annan vision och tror sig veta vad som är bäst för respektive arbetsplats och tillsätter "fel" personal får man le, bita ihop, bli förbannad inombords och försöka njuta en av ledig dag. Va fan.
Kommentarer
Trackback
