It's empty in the valley of your heart. The sun, it rises slowly as you walk away from all the fears and all the faults you've left behind.

 
 
I fredags delade jag och M på en flaska vin och gjorde julgodis tillsammans, allt för att försöka komma i rätt julstämning. Härlig kväll, massor av skratt och mys. Både Mikaela och Maria droppade förbi snabbt under kvällen och sa hej. Att vi valde att ligga vakna och prata halva natten fick jag sota för under lördagen. Såå trött. Lunch med fina Azra som jag inte har sett på en evighet och några jobbtimmar hos mina busiga grabbar under eftermiddagen/kvällen.

Under veckan har jag jobbat som vanligt. Natten ons-tors var den värsta journatten i min vårdarkarriär so far. I tisdags träffade jag Linus för första gången på evigheter, han är minsann bra den där grabben. En klok man. Idag har jag har träffat Ida och imorgon ska jag spendera dagen med Christoffer. Det känns så ovant att vi umgås varje dag som tidigare, men livet har sina vändningar, åt höger och åt vänster.

De senaste månaderna har jag nästan kört slut på mig själv, det är något som jag vågar erkänna. Jag har gått in i mig själv och tyvärr omedvetet prioriterat bort vänner. Den senaste veckan har jag träffat så många fina vänner, vänner som har dragit upp mig så många gånger. Stöttat, peppat, motiverat när jag inte varit på topp. Människor som får mig att må bra, att orka, att vilja. Personer som har betytt, och betyder, massor. När jag har strejkat har de funnits där. Ett av mina outtalade nyårslöften är att aldrig låta det gå så här långt igen, att aldrig någonsin avskärma sig och inte ta sig tid till att umgås med dem som får en att må bra. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0