Jobb.

I fredags jobbade jag heldag, en riktigt spännande och händelserik dag på jobbet, man lär sig alltid något nytt! Vissa dagar är tuffa, vissa är långa, vissa dagar är roliga och andra helt outstanding. Fredagen var en av de dagar då jag fick en riktig aha-upplevelse, igen. Det ska bli grymt att jobba i sommar, trots minimal ledighet och långa dagar! Har snackat ihop mig med min kära vän och kollega, kommer bli en bra sommar! Idag har jag återigen checkat av några timmar och imorgon är det dags igen. 

Nu i dagarna var det ganska precis ett år sedan jag fick jobbet. Ett helt år, det har gått så fort! Det känns som om det var igår jag blev kallad på anställningsintervju, kände att det gick bra, satt och skrev "uppsats" i skolan med Linus, vi gick igenom intervjun gång på gång, "du borde få jobbet", telefonen ringer, "inte så mycket att fundera över, jobbet är ditt, grattis!". Allt gick så fort och jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv som då. Ett år senare sitter jag här och måste gång på gång påminna mig själv om att jag kan ha världens bästa jobb (åtminstone just nu) och jag fascineras fortfarande över att något som kändes så avlägset för bara ett par år sedan kunde bli så rätt, så förbannat jävla bra. 

Det jag ville komma fram till är att det går att få jobb, ifall man vill. Av flera hundra sökande var jag en av få som fick jobb, utan "korrekt" utbildning. Att säga att det inte går att få jobb, att det är hopplöst, skylla på den rådande arbetsbristen och klaga över att man inte hamnar på drömpositionen direkt är bara bullshit. Våga chansa, prova, testa något som är utanför din comfort zone och jobba dig framåt/uppåt. Det finns kompetens och det finns kompetens, lyft fram det du har och gör det bästa av situationen. Går man helhjärtat in i en situation och verkligen vill ha ett jobb, ja då går det. All erfarenhet är bra erfarenhet. Inget är fel, allt är precis lika rätt. Att kunna visa upp ett maffigt CV vid 22 års ålder kanske är svårt, men alla tidigare jobb visar ändå på en vilja att arbeta, oavsett vad du har gjort. Alla sommarjobb som har betats av var eviga sommar sedan 12-13-årsåldern kanske verkar mesiga, men ack så viktiga. Jag har inget elegant CV med höga positioner på fina jobb uppradade, men jag har arbetslivserfarenhet sedan 10 år tillbaka. Jag har skapat ett kontaktnät, referenser, tjänat egna pengar och ansvarsfullt skött mitt/mina jobb. Jag har fått möjlighet att utbilda mig internt och jag har öppnat upp dörrar som annars skulle varit stängda. 

Anledningen till detta inlägg är att jag såg en sådan idiotisk statusuppdatering på Facebook ang sommarjobb. Ingen kommer att knacka dig på axeln och ge dig ett jobb, man måste kämpa. Att som 20+ förlita sig på att föräldrarna ska ställa upp och försörja en känns förlegat, men det är min egen åsikt. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0