Alexandra

Blev plötsligt väldigt sentimental. 5 september. Idag är det två år sedan jag flyttade till London, mina drömmars stad. 2 år. Det känns som igår, samtidigt som det lika gärna skulle kunna vara 10 år sedan. Det har hänt så mycket sedan jag som osäker 19-åring lämnade allt och flyttade. Imorgon har jag och Nettan känt varandra i två år. Tänk om jag, den där kvällen i september, när jag mötte upp Anette och Poppy utanför Waterstones vid Notting Hill Gate, visste vad som väntade mig. Den där kvällen då vi satt och drack te nere i köket på Sheffield Terrace och pratade bort flera timmar utan att ens reflektera över tiden. Tänk om jag då skulle vetat att jag precis hade träffat min allra bästa vän för första gången. Tänk vad lite vi visste då. Det här var tjejen som snart skulle bli en av de viktigaste människorna i mitt liv. Tjejen som alltid skulle finnas där, no matter what, i ur och skur, känna mig utan och innan, vara den jag kan dela mina innersta tankar med, tjejen som har full koll på allt jag gör, känner, tycker, vill. Allt. En person jag dagligen saknar, en person som betyder allt. Jag kan inte ens föreställa mig ett liv utan dig darling, love you och det vet du. Det här är bara början, början på något som varar för evigt, en lång vänskap.