Just nu.
Under tentaplugget har jag, svart på vitt, insett att folk har höga förväntningar om mig. Just det, om mig själv. Me - myself - I. Jag. "Du som är så duktig", "du som brukar klara allt", "din studieteknik verkar grym", "du failar väl aldrig på en tenta?", "va, du som verkar så lugn och strukturerad, har du tentaångest?". Alltså folk, ni stressar ihjäl mig. Såklart att jag failar, förr eller senare, min studieteknik är ganska ostrukturerad (tänk vad ett block, färgglada pennor, post-it lappar kan luras), jag har ångest, är nervös, osäker. Som alla andra. Men uppenbarligen syns det inte utåt att jag stressar sönder mig själv inombords, delvis pga andras förväntningar. Tack och lov finns det människor som kan ta ner mig på jorden. Jag skulle dessvärre behöva daglig peppning, uppmuntran, du-är-bäst-snack, precis som jag fick förra året. Nu är det annorlunda. Dags att stå på egna ben, inte hänga med de bästa, inte plugga tillsammans, inte lyfta upp, stötta och uppmuntra. Precis som jag sa till Nettan, den här hösten har gett mig en riktig käftsmäll. De där rosa lyckomolnen är borta, glädjen över att spendera 40h i skolan finns inte riktigt där. Jag behöver skratta, ha kul, leva. Det gör jag inte just nu.
Och nej, det här är inte någon form av höstdepp, jag gillar hösten. Och psykologin är det inget fel på. Men resten. Skulle behöva en paus från mig själv.
Sv: Ja, men det är ju synd att man ska vara så himla kritisk mot sig själv. Jag menar, vem ska tro på en om man inte själv gör det? Men ja, plugget går bra :) Har inte riktigt vant mig ännu vid universitetsstudier, läser förmodligen alldeles för lite men å andra sidan är det här bara en liten kurs och inte ett helt program. För du läser väl program, eller?
Låter jättejobbigt, det är tungt när motivationen inte riktigt finns där kanske. Eller att man känner att man måste dra hela lasset själv. Känner igen mig i det du skriver, att man har det bra "egentligen" men bara inte orkar. Oftast blir det bättre efter ett tag, men vad hjälper väl det när man är här nu och har det såhär nu... Jag brukar i alla fall ut och springa när jag känner att det blir för mycket, det är mitt sätt. Gäller väl att hitta sitt eget sätt att handskas med tunga och jobbiga perioder. Hoppas det känns bättre snart <3
