Alexandra

Jag känner att jag har kommit in i en negativ period just nu. Fan alltså. Jag har blivit så negativ, rent tankemässigt och ibland även explicit. Det värsta är när man svart på vitt kommer på sig själv, jag får liksom dåligt samvete över mig själv. Överjaget vill typ ha ihjäl mig. Så, nu tänkte jag vara positiv. Fake it till you make it.

Har haft introföreläsningen till utvecklingspsykologin idag med en professor i psykologi. Det här hoppas jag är min grej. Det känns hoppfullt. Råkade nämligen fastna med psykologiboken i högsta hugg igårkväll, helt uppslukad faktiskt. Kom in i något flow som jag inte har känt på länge. Mer sånt tack!

Förövrigt så har jag hunnit med att jobba 15-21 idag. Så himla kul när det trillar in lite pass då och då! Några härliga timmar och jag fick lite ny energi. Jag blir så himla glad när jag ser att jag faktiskt fyller en viktig funktion. Man får ett varmt leende tillbaka, ett skratt, en kram. Lyckan är total. Det är svårt att förklara, men det känns så fint. Önskar jag kunde skriva rakt ut, men tystnadsplikt you know.

Trots att jag är lite trött på Linköping, skulle vilja prova något nytt, så kände jag ikväll att hösten kan bli riktigt bra. Fuktigt i luften, gula löv på träden, kallt. 1 oktober, ny månad på ingång, vintern närmar sig. Men det känns bra. Faktiskt. Vandrade genom stan, filosoferade, mötte Linus, åkte hem tillsammans. Den här dagen känns som en nystart.