Alexandra

Jag måste erkänna att jag saknar London mer än någonsin just nu. Inte saknar som i jag-måste-boka-en-weekend-snart, för det kan jag göra praktiskt taget precis när som helst, utan mer jag-måste-flytta-tillbaka. Har funderat ganska så mycket på det här den senaste tiden men jag vet egentligen inte exakt hur seriös min tankeverksamhet är, men tankarna finns där och mitt förhållande med världens bästa stad är definitivt inte slut än. Should I? Jag saknar att promenera runt i Hyde Park och Kensington Gardens om förmiddagarna, att mysa på Starbucks en sen kväll med min bästa vän, shoppa galet på Oxford St eller Westfield, de artiga engelsmännen, hänga i Covent Garden, röda dubbeldäckare, vandra längs med Themsen från Westminister och Big Ben via Southbank bort mot Tower Bridge, skratta så att man får kramp i magen, ta ett glas på Churchill Arms i mitt fina Notting Hill, dricka afternoon tea vid Hampsted Heat, åka tuben, utforska nya platser, solnedgångarna, vandra hem genom natten med människan man tycker bäst om i hela världen, gå på Portobello Rd, Camden, Brick Lane. Jag saknar att bara "va" och njuta av varje magiskt ögonblick i min fristad, min oas, mitt andra hem.