Alexandra

Igår sa jag hejdå-vi-ses-snart till väldens finaste Anette. Just i detta nu sitter hon på ett plan hem till Sverige, för gott. I somras hade jag ingen aning om vem hon var, idag åtta-nio månader senare är hon är en mina närmsta vänner. Har umgåts dagligen under hela vår tid i London, det har liksom varit hon och jag mot världen. Det känns redan tomt, saknar dig! När ses vi härnäst? Förhoppningsvis i sommar! Love you.