Alexandra

London, älskade London. Som ni alla vet är jag helt tokig i staden! Folk tror ofta att jag har varit i London hur många gånger som helst, det har jag inte. Jag satte min fot där för första gången när jag var 15 år. Jag kan lova er att det var kärlek vid första ögonkastet! Jag blev helt salig över vad staden hade att erbjuda. Miljön, engelsmännen, stämningen, pulsen, shoppingen - ja allt!

Tanken på att åka som aupair har funnit länge, redan vid 10-12-årsåldern väcktes tanken. Jag har vuxit upp med en positiv bild av London (mamma bodde där när hon var i min ålder!) och känt att wow, där ska jag bo någon gång innan jag dör. Jag har alltid sagt att jag inte ska plugga vidare direkt efter gymnasiet. Tiden har gått så jäkla snabbt och plötsligt sitter jag här och är 19 år och tar studenten om 2,5 vecka. Vart försvann de senaste tre åren? Verkligheten har kommit ikapp mig lite fööör fort! Drömmen om London skulle ha kunnat förbli en dröm, men jag valde att ta tag i drömmen och gjorde verklighet av den. Ångrar det inte en sekund.

Jag flyttar i början på september till en familj i London. Familjen verkar helt underbar; mamma, pappa och två söta döttrar. Mamman är svensk och pappan irländsk. De bor i Notting Hill, hur underbart är inte det?! Kan inte bli bättre. Jag ska hälsa på hos dem om en månad när jag och en kompis är över i London, ska bli så kul att få se hur de har det! Det enda jag vet är att det är ett stort femvåningshus (!) och jag har eget rum plus badrum högst upp! Exakt vad jag kommer att få göra vet jag inte, men familjen har även en nanny vilket innebär väldigt mycket fritid för min del! Det här kommer att bli så grymt bra, det vet jag. Det är en känsla som jag alltid har haft.